Jag hade varit ute i 5 dygn redan och ensamvandrat, från Saltoluokta - Kvikkjokk. På fjällstationen fick jag ladda om med mat, dusch och tvätt av kläder vilket var guld värt. Nu var det dags att gå Padjelantaleden norrut tillsammans med min man som skulle komma med bussen. Det var en solig morgon och det var härligt att åter mötas vid busshållplatsen vid kvikkjokks kyrka. Christian hade med sig en kasse med min mat för kommande dagar så vi startade med att gå upp till fjällstationen och organisera våra ryggsäckar. Min ryggsäck blev återigen proppfull och jag startade nu på 17 kg och Christian på 19kg. Vi begav oss ner den korta sträckan till båtbryggan. Klockan 13 hade vi bokat båt med Björn och Helene. Björn var verkligen jättebra guide och tog oss med på en liten extra sightseeing-tur i det vackra deltat med kristallklart vatten. Väldigt väldigt fint! Efter en härlig båttur ca 3km upp till starten på Padjelantaleden så blev vi avsläppta vid en fin liten brygga. Det kristallklara vattnet lockade till ett dopp innan vi började vår vandring. Sen var det bara att ta på mygghatten och börja gå för här var myggen många och hungriga.
Den första delen av Padjelantaleden går genom Tarradalen, först genom gran och tallskog med en del myrar och succesivt mer och mer i björkskog för att efter omkring 3,5 mil komma ut på kalfjället. Den första biten mot Njunjes är väldigt lättvandrad i skog och man kan hålla ganska högt tempo. Strax före "bäcken" och sommarbron hittade vi en vacker plats vid vattnet där vi åt lunch i solen. Utmed vägen mot Njunjes passerade vi flera spångade myrar med gott om hjortron - lyx utmed vägen!
Vi tog oss vidare mot Njunjes, målet var att gå en bra bit förbi Njunjes vår första dag men med några kilometer kvar till stugan så kom det kraftigt regn och vi hann bli ganska blöta. Den höga växtligheten med blommor, gräs och ormbunkar runt stigen gör att det fort blir jätteblött om det regnar och vattnet från alla växter man går genom trängs in genom regnkläderna. Tarradalen hade helt klart varit roligare att gå i torrt väder. Det slutade med att vi tog en natt inne i stugan för att slippa få ett blött tält redan första natten. Det var en väldigt fint belägen stuga som har lite mer kalfjällskänsla än många andra platser i Tarradalen. Vi gick ner till badplatsen och tog ett iskallt dopp i regnet på kvällen, det var skönt att fräscha upp sig.
Vi upplevde över lag att det var ganska ont om bra tältplatser i Tarradalen och relativt mycket mygg, småkuperat och mycket hög växtlighet. Vid Njunjes fanns väldigt fina tältplatser på andra sidan bron.
Comments