Den tredje dagen tar jag mig från Alisvaggi över Tjätkapasset och genom Sälkadalen, 21 km som var bitvis krävande men vackra.
Jag har sovit gott ännu en natt. Sover så mycket djupare här i det tysta än jag kan göra hemma där ständigt trafikbrus och ljud från omgivningen stör nattens ro. Skönt att vakna helt naturligt, utan alarm, utvilad. Går ut i morgonsolen och tvättar mig i fjällbäcken bredvid, en ljuvlig morgonritual och det kalla vattnet får mig definitivt att vakna.
På mitt lilla primuskök kokar jag såklart riktigt gott kaffe och min älskade kaffepress gör jobbet bra varje morgon! Jag bär med mig en liten tetra med havremjölk, den håller bra några dagar på fjället och jag tillhör dem som väldigt gärna vill ha mjölk i kaffet. Värda gram att bära på alltså!

Jag kör ett lätt rörelseprogram innan jag startar vandringsdagen, skönt att låta kroppen mjukas upp innan jag tar på mig ryggsäcken och börjar vandra genom Alisvaggis vackra dal mot Tjätka. Den första biten är flack med relativt lättgången stig. Ett par vad ska passeras och jag passar på att vandra några kilometer i mina lunasandaler för att med lätthet kunna gå genom vattnet. Det är verkligen iskallt men också ett bra sätt att få uppfriskande fotbad utmed vägen! Innan stigningen upp mot STF Tjätka tar jag åter på mig mina wandertoes-kängor, det är trots allt rätt kallt. Stigningen upp mot stugan är egentligen inte så brant men jag har en dålig känsla i kroppen och idag tar det emot. Lite känningar i halsen och känner mig matt. Beslutar att ta mig upp till stugan och vila lite och dricka varmt te. Det var ett bra drag att ta en paus i stugvärmen och få i sig lite varmt och jag får en trevlig pratstund med en av få svenskar jag mötte utmed min väg. Sen ser jag ut genom fönstret och då kommer dom - alla renarna som ska samlas in för märkning i Alisjauri, så mäktigt! Jag gör snabb exit från stugan och beger mig åter bort till leden. Där står jag stilla i regnet i säkert 1 timma och bara iakttar när de stora hjordarna vallas fram med hundar och fyrhjulingar. En upplevelse att minnas!
Duggregnet smattrar mot regnjackan och jag är lite kall av att ha stått stilla länge. Börjar gå över den karga marken bort mot Tjätkapasset som är den högsta punkten man passerar på Kungsleden. Det är ett rejält stenigt parti i ca 3km från Tjätkastugan dit. Kargt men vackert. Själva passet är inte jobbigt att gå över, bara en kort brant backe upp till toppstugan. Där uppe är det storslagna vyer både ut över tjätkadalen och såklart ner i den fantastiska sälkadalen.
Jag vandrar nerför branten och börjar gå genom dalen med målet att ta mig bort till STF Sälka eller längre. Vatten och lera överallt och det blir en riktig hopp- och skuttfärd framåt för att försöka hålla sig torr och hyfsat ren.

Efter några kilometer slår jag mig ner på en relativt torr plätt och äter min lunch. Det är uppehåll men molnen drar in och regnet känns åter nära. Det får mig att skippa kaffeplanerna och vandra vidare. Med påfylld energi fortsätter sen hoppandet och skuttandet och det ständiga parerande mellan sten till sten i kilometer efter kilometer. Tur att det är så vansinnigt vackert runtomkring i den storslagna u-dalen! Får stanna emellanåt och bara njuta avde höga fjällsidorna som kantar dalen, vattenfallen och den vackra grönskan. Sälkadalen är superfin men den här dagen var den en utmaning att ta sig igenom.
Det var en lättnad att komma fram till Sälka-stugan. 19.5km hade jag gått och inte druckit kaffe sen morgonen. Hade lovat mig själv kaffe vid stugan men nu öste regnet åter igen ner och eftersom klockan passerat 15 så var köket inte längre tillgängligt för daggäster. Suck. Jag kollade väderrapporten för kommande dag och den utlovade stora mängder regn. Lockelsen fanns att slå läger där vid stugan eller ta in på ett rum utifrån hur väderprognosen såg ut. Men så tänkte jag att om jag nu investerat många tusenlappar i att köpa ett av marknadens bästa tält med den högsta vattenpelare jag kunnat hitta, ja då ska det väl hårdtestas? Jag konstaterar att många gjort betydligt mer äventyrliga saker än att sova en natt i regn så jag tar på mig ryggsäcken och går vidare. Efter drygt 1,5km så upphör regnet och samtidigt finner jag en riktigt bra tältplats, med utsikt över fors och glaciär, så jag slår läger. Hinner precis få upp tältet och gå ner till forsen för att hämta vatten för att koka kaffe. Det börjar regna igen precis när kaffet är klart och det är råkallt så jag drar igen absiden och sitter och har det mysigt inne i mitt tält och fikar länge till det rogivande smattret av regn mot tältduken.


Efter någon timma är det tyst, det har slutat regna. Jag kryper ut och inser att det spricker upp och sol är på väg. Det blir underbart ljus ute och jag undrar vem som plötsligt trollade fram guldväder på en dag som prognosen bara utlovat regn. Äntligen badväder! Så ljuvligt att få gå ner till forsen och ta första nakenbadet på den här vandringen i det iskalla vattnet. Det är en strid ström så jag kan bara gå till knädjup och sen får jag sätta mig ner och bada men det är otroligt härligt! Solen värmer och jag kan soltorka på en sten och jag passar på att ge fötterna massa kärlek genom att smörja in dom ordentligt med världens bästa kräm, tallowbalm från Nobond Beauty. Helt naturlig nöttalg som håller mina fötter i perfekt skick på vandring! Älskar helt klart känslan med ett bra fjällbad!

Det är så skönt där vid forsen så jag bär dit mitt kök och lagar min middag där i solen. En stor flock med renar kommer springande och korsar forsen en kort bit från mig, fint att se. Det var väldigt lätt och skönt att bara vara just då. Hela den kvällen strosade jag runt i midnattsolen och njöt och bara tog in allt det vackra, en magiskt fin kväll som jag kommer minnas.
Se film från dag 3:
Comments