Den här dagen blir min längsta vandringsdag där jag tar mig 26km från Sälka - Kaitumjaure. När jag vaknar klockan 6 så öser regnet ner. Jag vet att prognosen utlovat dagsregn och tänker att det är lika bra att gå upp och fixa frukost och komma iväg. Fixade Overnight Oats kvällen innan och nu var jag glad att slippa gå ut och laga frukost. Bara att hälla på massa goda frön och torkad frukt och sitta inne i tältet i sovsäcken och njuta!
Det är först när vädret är dåligt som man förstår värdet i bra utrustning. Nu var jag till exempel väldigt glad över att mitt tält är så rymligt så att jag med lätthet kan ha all min packning inne i tältet. Lättare att hålla allt torrt samt skönt att kunna sitta där inne och packa iordning. Jag packade klart ryggsäcken och klädde på mig själv allt inklusive regnställ. Sen på med regnskyddet på ryggsäcken och la den i absiden. Tänkte att där är det torr mark och att jag låter den ligga där medan jag fäller tältet. Jag kröp ut i en blöt och grå värld. Försökte skaka av regn från tältet men det kom lika snabbt nytt så bästa och enda strategin blev att helt enkelt riva snabbast möjligt och packa ihop det blött. Idag var jag riktigt glad att jag bär mitt tält utanpå ryggsäcken så jag slapp få ner det blöta inuti ryggsäcken.
Klockan är strax efter 7 på morgonen och jag börjar dagens etapp. Det är ca 12km till Singi och dit är minimum vad jag behöver avverka för dagen, jag ligger egentligen före min plan. Stenarna på stigen är hala och det är rejält blött. Den första kilometern har jag relativt med lä men sen kommer de isande piskande vindarna rakt mot mig med kraft. Efter ca 3 km så börjar det läcka in vatten i nacken. Allt vatten som rinner ner från både ryggsäckens regnskydd samt från luvan blir för mycket för min regnjacka att hantera och nu rinner det ner för min rygg. Jag är glad att jag har ullkläder närmast kroppen för jag håller mig varm, men det är obehagligt. Jag kommer på att jag kan dra upp ryggsäckens regnskydd över mitt huvud för att undvika att mer vatten ska söka den vägen, det ser förskräckligt fult ut, men det hjälper!
Efter 5 kilometer kommer jag till säkerhetsstugan vid Kuoperjåkkå och beslutar att ta en kort paus. Det sitter redan några vandrare där inne och tar skydd. Det är skönt med en paus från regnet och jag får i mig lite varmt att dricka. Det viner rejält av vinden utanför och regnslöjorna drar fram fort förbi bergssidorna. Efter en välbehövlig stund inne stugan samlar jag kraft och tar jag mig vidare i ovädret, mot Singi. Regnet har ökat och det blåser ännu mer nu. Både regnstället och skorna börjar släppa igenom vatten och jag blev väldigt övertygad om merinoullens fantastiska förmåga att fortsätta värma även nu. Sträckan bort till Singi är superfin och jag njöt lite ändå av det vackra. Men det går inte att säga något annat än att det var skönt att komma fram till Singistugan!
Här blev det lite projekt att först gå och såga och hugga ved och springa med den i regnet mot torkrummet. Där gjorde jag upp eld och hängde upp allt som var blött på torklinorna. Sen gjorde jag upp eld i köket och fick till en bra stugvärme. Jag var först på plats men snart kom det in många fler blöta vandrare som också behövde skydd från vädret några timmar. Det blev många fina möten och härliga skratt framför brasan i den stugan och vi pratade bort flera timmar, åt och fikade. Kläderna blev inte torra men gick åtminstone från dyblöta till lätt fuktiga, en värdefull förbättring! Stugvärden meddelade att båten i Teusajaure var inställd då båtföraren blivit akut sjuk och att man nu behövde ro. Det stressade mig lite. Jag är rädd för vatten och att ro på en fjällsjö som jag visste att jag måste korsa stod inte på min bucketlist. Men jag ville fortsätta mot mitt mål i Vakkotavare och tänkte att det måste komma en lösning. Vid 3-tiden fick vi ny väderprognos och det såg ut att bli uppehåll under eftermiddag och kväll men sen sämre väder igen dagen efter så jag beslutade att passa på att vandra under timmarna med uppehåll. Packade ner allt från torkrummet, sa hejdå till fina människorna i stugan och begav mig vidare, 13km till mot Kaitumjaure.
Sträckan mellan Singi och Kaitumjaure var jättefin och nu hade jag uppehåll. Här var det färre vandrare och ännu mer ensamhet att finna. Grönskan och det turkosa vattnet och molnen som drog fram förbi bergen var underbart. Relativt lättvandrat och jag njöt vartenda steg! Strax före Kaitumjaure korsas tjätkajåkka över en hängbro. Forsen rinner kraftfullt ner mot utflödet i Kaitumjaure. En mäktig plats där det var värt att dröja sig kvar en stund.
Väl framme vid STF Kaitumjaure så var jag trött efter en dag med tufft väder och 26 kilometer. Stugvärden tog emot och såg nog att jag var lite sliten. Hon föreslog att jag skulle gå och bada bastu, ett ypperligt förslag. Eftersom mitt tält var så blött och även mycket annat så valde jag att bo vid stugan denna natt och därmed få bättre möjligheter att få allt torrt igen. När jag reste tältet så flöt nog minst 1 liter vatten i innergolvet som pressats in genom tältdukarna. Fick skopa ur först med kåsan och sen torka med papper. Sen var jag tacksam för vindens hjälp att blåsa det torrt och det blev faktiskt torrt på 4 timmar! skönt. Medan tältet fick torka så satt jag och njöt i bastun och hällde iskallt vatten över mig med hinkar. Otroligt skönt efter en lång dag!
Den kvällen blev det härlig gemenskap i stugvärmen med ett gäng tyskar. Vi delade vandringshistorier och hade fina samtal på ett sätt som sällan sker när mobiler och annat ständigt pockar på uppmärksamheten. Här blir samtalen djupare, mer meningsfulla. Det var värdefullt men gör mig också ledsen när jag inser hur upptagna vi är i vår stressade värld och hur dåligt vi många gånger faktiskt lyssnar och är närvarande i samtal.
Vid midnatt gick vi ner till vattenfallen och såg på de mäktiga forsarna, en otroligt fin plats. Sen somnade jag gott i tältet ganska trött efter dagens alla intryck och utmaningar.
Se filmen från dag 4:
Comments