Trots kraftig vind under natten sov jag gott. Hade ställt klockan på 6, visste att jag hade en lång vandringsdag framför mig och ville komma igång tidigt. Mulen morgon och ett lätt dugg i luften. Hade förberett overnight oats kvällen före så frukosten var supergod och smidig. En absolut favorit! Jag började min vandring mot Kvikkjokk redan vid 7. Första delmålet var att ta mig till STF-stugan i Pårte utmed vägen.
Den första delen från sommarbron var väldigt vacker och lättgången. Något stenigt ett kort parti genom bergspasset mellan Favnoajvve och Huornnasj. Det var nya härliga vyer som öppnade upp sig när jag kom genom passet. Jag mötte en hurtig ensamvandrare som gick gröna bandet och blev inspirerad. Strax efter passet, ovan trädgränsen, fanns många fina tältplatser men inte något vattendrag så jag var glad att jag valt att sova borta vid sommarbron. Stigen började gå ganska brant nerför genom fjällbjörkskog som övergick till tall coh granskog. Bitvis rejält stenigt och småkuperat. På flera ställen i skogen fanns små vattendrag och ett par större forsar. Skönt att slippa bära vatten. Delar av skogen var väldigt vacker med vackra silvergrå gamla torrträd. Efter ganska exakt 8 kilometer kom jag till Pårte, en mysigt belägen stuga vid en stilla sjö i skogen. Det blev en fin stund med stugvärden, gott kokkaffe och en härlig pratstund. Självklart hann jag med ett dopp i sjön också, ljuvligt skönt!

Efter en skön paus i Pårte så började den 15 kilometer långa vandringen genom skog till slutmålet i Kvikkjokk. Jag har tyvärr inte mycket positivt att skriva om den sträckan, det var ren och skör transport mot målet och inte mycket kul att se utmed vägen. Det var bara att mala på kilometer för kilometer. Det var riktigt skönt att komma fram till Kvikkjokks fjällstation. Jag hade bokat in mig här en natt eftersom jag dagen efter skulle fortsätta gå Padjelantaleden norrut ihop med min man. Det blev en praktisk kväll med dusch och värdefullt att kunna köra en tvättmaskin och få all packning fräsch och iordning igen inför nästa vandringsled. Kvikkjokks fjällstation var över förväntan mysig och ligger vackert vid en stor fors.
Nöjd med att ha gått ännu en bit ensam på Kungsleden så kan jag konstatera att de stora fördelarna med sträckan Saltoluokta - Kvikkjokk var att det är betydligt mindre folk än på sträckan Abisko - Vakkotavare. Skierfe var den definitiva höjdpunkten. Lite väl mycket sträckor i skog men också många otroligt fina platser. Tacksam för fina dagar ensam i lugn och tystnad och redo för att gå Padjelantaleden!

Comentarios