top of page
  • Skribentens bildAnna Roland Hedlund

Dag 6: Gáppejåkkå - Vakkotavare: Blötaste vandringsdagen!

Sista dagen på min vandring då jag åter skulle ta mig ut till civilisationen. Trots ovädret ville jag stanna kvar.


Under natten blåser det upp rejält och det regnar massor. Jag sov ganska dåligt på morgondimmarna för hela tältet fladdrar och det drar mycket i tältduken av stormbyarna. Än en gång tacksam att jag investerat i bra kvalitet. Det är lätt råkallt men jag fryser inte utan har det bra där inne i mitt lilla krypin. Jag kryper ut i regnet och kokar upp varmvatten för att kunna fixa frukost. Sen sitter jag inne i sovsäcken och äter och dricker kaffe. Där någonstans kommer tårarna från ingenstans. Känner mig så genuint äkta och lugn här ute i ensamheten på min vandring och trots storm och oväder vill jag inte ta ner tältet och bege mig tillbaka till en vardag där jag vet att jag inte mår bra. Mötena med människorna jag träffat här under vandringen är mer äkta. Vi har tid att prata. Vi ser varandra i ögonen. Allt är äkta. Inga fasader. Inga mobiler som avbryter och stör i samtalen. Tystnaden och ensamheten skänker en sinnesro och tar fram en helt annan sida av mig än jag någonsin kan finna hemma. En bättre version av mig som jag så innerligt vill behålla men som jag vet kommer försvinna så snart jag kommer åter till det vanliga samhället. Det gör mig otroligt sentimental och samtidigt så tacksam för dessa dagar och för att jag gjorde den här ensamvandringen. Trots det rejält tuffa vädret så tänker jag redan på nästa vandring och vet att jag kommer vilja vara ute betydligt längre!


Sen blir det praktiska bestyr att klura ut hur jag ska lyckas fälla tältet på bästa sätt i regn och storm. Min plan lyckas bra och jag blir lite stolt över mig själv. Strax efter kl 8 på morgonen börjar jag gå mot Vakkotavare. Det regnar och är grått men framförallt är det otroligt blött nu och rinner vatten på varenda stig. Skorna är redan genomsura så det är bara att gå.


De första kilometrarna är hela tiden i motlut och jag går konstant i vatten. Högre upp övergår det till mer blockstensterräng. Det är vackert och kargt och jag älskar det! På ett par ställen behöver jag passera vad som efter natten blivit kraftiga. Vid det första vadet hittar jag en lång vandringsstav och gör en noggrann bedömning över vart jag ska korsa och vilka stenar jag ska trampa på innan jag kliver över. Vattnet går upp till knäna och det forsar kraftfullt mot mina ben. Nöjd när jag är över och lättad. Jag häller ut iskallt vatten ur mina redan blöta kängor.


Plankan ligger lös och är hal. Det ser inte så brett ut på bild men det är djupt vatten och var läskigt här.

Efter några hundra meter står jag inför nästa intressanta situation. En fors som också är kraftig, säkert inte mer än 3-4 meter bred men omöjlig att gå igenom och jag ser inga lämpliga stenar att gå på. Så ser jag en bro lite längre ner. Tar mig dit och inser att det inte är en bro utan en ensam bräda som balanserar vingligt mellan ett par stenar. Brädan är blöt och hal. Min enda väg över är att med fokus och tillit till god balans gå långsamt över. Jag har en lång stav i handen och kan stötta mig lätt. Jag grejade det och hade nog maxpuls när jag var på andra sidan. Den var läskig att göra själv!


Jag är så lugn och tillfreds med att bara gå där trots att det är så galet blött. Fortsätter parera i terrängen mellan hala stenar, lera och vatten. Långa partier ligger spängerna flera decimeter under vatten och leden var bitvis förvandlad till smärre sjöar. Det slutade regna men nu var allt så blött så det spelade ingen roll längre.



Till slut når jag backen ner mot Vakkotavare och det tar emot att gå ner mot trädgränsen med vetskap att jag nu inte kommer se mer högfjällsterräng på ett tag. En sorgsen känsla. När jag väl når trädgränsen så inser jag att jag har en chans att hinna med den tidiga bussen från Ritsem och komma tidigare till Stora Sjöfallet. Jag skyndar mig ner, hinner notera att vattenfallet är väldigt vackert och utsikten över sjöarna och bort mot Sareks massiv är slående. Jag hinner ner till bussen med 4 minuters marginal.


Skönt att sätta sig på bussen. Det är inte långt till Stora sjöfallet och här på den underbara Mountainlodgen avslutar jag min vandring med lyx. Jag sitter framför brasan hela eftermiddagen och får excellent service med kaffe och iskaffe. Jag får ta en välbehövlig dusch. På kvällen unnar jag mig en 3-rätters middag, guide-michelin-style, alldeles själv. En brilliant nivå på maten och på hela stället och den perfekta avslutningen på ett perfekt äventyr!!



Se filmen från dag 6:


31 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page