Vi vaknade i Kutjaure till strålande sol men med rejält mörka moln i horisonten. Det blev ett kallt morgondopp och sen åt vi frukost innan vi startade dagens etapp, mot Vaisaluokta. En kort sträcka som är höglänt och bitvis stenig men totalt sett lättvandrad. Sträckan är väl märkt men bitvis eftersatt i skötsel och en del spångar lämnar lite övrigt att önska men man tar sig fram utan problem.
Eftersom vi hade väldigt gott om tid så lämnade vi våra ryggsäckar vid leden på ett ställe och gick upp till en närbelägen liten topp för att se ännu mer av utsikten. En avstickare som var väl värd. Det var jättemycket renar på fjällsidan bredvid oss. Blir så glad när jag ser renar, de är så rofyllda och vackra och det är härligt att stanna och iaktta dem. Lite längre fram på leden så var det hundratals renar och massor söta renkalvar som sökte sig till en snöfläck alldeles nära där vi gick och vi satt länge där på en sten och bara njöt av att titta på dem. Vi hörde hur djuren talade med varandra och klappret av klövarna mot marken var helt underbart att lyssna till.
Efter 12 km så kom vi till krönet där utsikten öppnar upp sig ner mot Vaisaluokta och den stora sjön. Vi valde att slå läger ovan den långa backen ner mot vistet eftersom helikopterplattan ligger uppe på höjden & vi skulle flyga ut dagen därpå. Backen ner till vistet och STF-boendet är brant. Vi gick ner till STF-stugan utan packning och det blev 9km och drygt 400 höjdmeter fram och åter i tryckande hetta vilket var dagens tuffaste utmaning. Från STF-stugan så går det smidigt att åka båt över till Ritsem. Båten MS Storlule trafikerar även Akka.
När vi kom åter upp till vårt tält efter promenaden ner till STF-stugan vid stranden så var vi genomsvettiga och ganska trötta. Ungefär samtidigt slog vädret om och det kom in kraftiga regnskurar. Det blev några timmar av att kura i tältet medan regnet vräkte ner. Vi somnade gott till smattret och sov bort några timmar. Vid 10-tiden på kvällen hade det slutat regna och vi tog en kvällspromenad, ville sträcka på oss efter att ha vilat i flera timmar. Vi gick uppåt fjället rakt ovan vårt tält och hade turen att råka komma rakt in i en kalvmärkning. Ljudet av renarna där i midnattsljuset blev nästan som en trummande rytm och det kändes otroligt fint att få möjlighet att uppleva den samiska traditionen med märkningen. Vi stod där länge och bara tog in. En fantastiskt fin avslutning på en väldigt väldigt fin vandring!
Efter ännu en natt med god sömn i tältet så kom sen morgonen då det tyvärr var dags att ta farväl av fjället för denna gång vilket kändes vemodigt. Strax efter kl 8 på morgonen kom helikoptern och vi flög över fjället till Akka där fler passagerare plockades upp och sen flög vi till Ritsem. Det blev några timmar över i Ritsem i väntan på vår buss. Vi tog en långpromenad nere vid sjön och det blev ett sista fjällbad. Sen var det dags att åka bussen mot Gällivare och där ansluta till tåget.
Enormt tacksam att vi fick möjlighet att vandra genom Padjelanta på Padjelantaleden. Vi vandrade leden på 7 dagar från Kvikkjokk - Vaisaluokta. Jag hade dessförinnan gått ensam från Saltoluokta - Kvikkjokk, ytterligare 4 vandringsetapper och ett fint sätt att gå "runt" Sarek om man önskar en lång tur som är väl märkt. Vill man uppleva en del av Padjelanta på en kort och enkel tur rekomenderas istället Treparksmötet.
Padjelanta har fångat min själ otroligt och jag finner mer harmoni än någon annanstans. Jag längtar redan åter och vet att jag kommer vandra mer på stigarna jag älskar här!
Comments