Treparksmötet - platsen där nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Stora sjöfallet möts. Mitt inne i Laponia. Det var platsen för vår vandring under 4 dagar i början av juli. Det var jag och min 15-åriga son som tillsammans gav oss iväg för att vandra Signaturled Treparksmötet, en av STFs många fina Signaturleder. Långt bortom Wifi och brus från var dagen fann vi makalös natur och lugnet vi behövde.
Det kräver en del att ta sig till platsen men är ändå smidigt och bra ur miljösynpunkt att det fungerar att åka kommunalt hela vägen. Nattåget från Stockholm till Gällivare och därifrån 3,5h buss till Ritsem. Under bussfärden stannade bussen 30 minuter vid vackra anläggningen i Stora sjöfallet där det fanns möjlighet att köpa gott fika och lättare proviantering, sista möjligheten innan vildmarken! Bussresan mot Ritsem var verkligen fin! Från Ritsem behöver man ta sig över en stor sjö för att komma till ledens start och det finns båt eller helikopter. Man gör klokt i att ha bra koll på tidtabellen, det trafikeras fåtal tillfällen per dag. För att få med sig en 15-åring på vandringen blev det såklart helikopter vilket var en härlig upplevelse på 5-6 minuter trots att vi hade gråväder. Att ta helikoptern gjorde också att vi ankom Akka redan vid 13-tiden på dagen och därmed hann att gå en dagsetapp redan på vår ankomstdag.
I Akka finns STFs fjällstuga där man kan bo och laga mat i självhushållsköket. Vi kikade in och fick en trevlig pratstund med stugvärdarna innan vi började vandra. Redan efter 2km kom vi till den otroligt storslagna forsen Ännonjalme med den långa hängbron. Det brusade öronbedövande och vattnet var så klart, nästan turkost. Så mycket vatten i detta enorma deltalandskap att det var svårt att ta in. Dånet från forsen är intensivt och samtidigt rofyllt. Jag kände hur jag började släppa vardagens stress. Vi satte oss strax ovanför bron och åt lunch. Vårt sista mål "färsk" mat som vi hade med oss.
Vårt mål för dagen var att ta oss till Gisuris samestuga, 14km från Akka. Vägen in var fin och lättvandrad med relativt mycket spång. Några få partier var blöta och spången låg helt under vatten. Man följer den mycket väl märkta padjelantaleden genom fjällbjörkskog, hela tiden med utsikt över stora bergsmassiv. När vi närmade oss Gisuris mötte vi 3 stora renflockar med många kalvar, så söta. Vi stod alldeles still och bara njöt av att se dem beta och strosa runt innan de försvann uppåt på en slänt. Strax innan Gisuris passerar man själva treparksmötet, vackert beläget vid en av alla fina forsar.
Det var gråmulet och kom några få regnstänk men vädret var ändå långt över förväntan, som prognosen såg ut innan vi gav oss hemifrån så hade jag räknat med att vi skulle bli ganska blöta. Dessutom var det inga mygg. Tills vi kom fram till Gisuris vill säga, där anföll dom och jag svalde en mygga vid första meningen jag skulle säga där. Gisuris-stugan var verkligen fin och höll hög standard på rummen och självhushållsköket. Här finns utedass och möjlighet att slänga sopor mot en mindre avgift. Stugvärden var trevlig och gav oss tips om bra tältplats i närheten. Vi gick ytterligare någon kilometer innan vi slog vårt nattläger.
Myggen anföll och regnet började närma sig. Det var premiär att sätta upp mitt nya 2-manstält som jag köpt, ett Anjan 2 från Hilleberg. Det blev lite stressigt eftersom regnet började dra in men vi fick snabbt i ordning på vårt läger och tältet var väldigt enkelt att få upp. Tältet kändes mycket rymligare än jag förväntat mig, jag var verkligen beredd på att det skulle bli supertrångt men det kändes så rymligt. Dessutom sjukt snyggt - har alltid drömt om ett rött tält och nu stod det äntligen där och lyste snyggt på fjället. Jag var mer än nöjd!
Jag tillhör dem som gillar att torka egen mat och ta med ut på fjället men den här resan så hade vi valt att göra det enklast möjligt för oss och vandrade uteslutande med frystorkad mat, mestadels från Lyofood. Jag gillar dem eftersom de har flera rätter som är gluten och laktosfria vilket jag behöver. Eftersom man bara behöver koka vatten och tillsätta i matpåsen så kunde vi vandra med mitt lilla primus lite-kök och kapa både vikt och packutrymme. Vi hann precis fixa våra middagar innan regnet ökade och vi fick äta inne i absiden. Det smakade gott med mat efter en lång resdag och 15km vandring i benen.
Vi organiserade oss i tältet, spelade många omgångar kort och somnade sen gott till ljudet från regnet som smattrar mot tältduken. Jag reflekterade över att detta är precis det jag så väl behöver i en tillvaro som snurrar lite för fort. Att verkligen checka ut från vardagens ständiga brus och bara vara i naturens tysta oändlighet. Det gör något väldigt gott och viktigt för hela min själ. Somnar tacksam och sover djupare än på länge.
Kommentare