Dag 5 fick vi en riktig Safari-morgon! Stor renhjordar vadade över vattendragen och det var underbart att sitta och titta på alla djur medan vi åt frukost! Vår vandring för dagen var till Kebnekaise och vi hade blivit rekommenderade att gå den alternativa leden över berget istället för Signaturledens ordinarie sträckning till Singistugan. Denna led var sämre utmärkt men vältrampad och i klart väder gick det bra att hitta. Skulle dock inte rekommendera den i dåligt väder utan karta och kompass. Det var en lång stigning i början och väldigt storslagna vyer. Det gäller att komma ihåg att stanna och vända sig om ibland och se vyerna bakom sig också. Uppe på högplatån ligger en fin sjö där några renar strosade runt. När vandringen börjar gå nerför så var utsikterna över dalen mäktiga. Bergen kändes högre och kargare och dalen betydligt tightare än den väldigt breda och öppna grönskande Sälkadalen. Här inne bland bergsmassiven började vi allihop i familjen prata om Sagan om ringen, om Mordor och om Morias gruvor. William beskrev dalen som ”Fett mäktig, tuff och cool”.
Det var en stenig vandring som var småkuperad hela tiden men väldigt rolig att gå och galet vacker. De gröna sjöarna nere i dalen glittrade i solen och det var gott om renar på sluttningarna. Vi hittade återigen en härlig klippa för vår lunch och fick en skön vilopaus i solen. Sen tog vi sista rycket till Kebnekaise fjällstation. När vi kom ut ur bergspasset ut på de mer öppna vidderna mot Kebnekaise så trodde vi inte det var långt kvar men ack så fel vi hade. Denna sträckan var dryg och där och då var vi alla lite trötta.
20 minuter innan vi kom fram kom regnet. För första gången på vår resa behövde vi ta fram regnkläderna och regnskydden till ryggsäckarna. Vi är glada att vi hann se massiven innan de försvann in i dimman som snabbt sänkte sig som ett tätt vitt lock över bergen.
Barnen fick gå ner till fjällstationen och sätta sig i värmen medan vi vuxna letade tältplats. Efter flera nätter med episka tältplatser på mjuka fjällhedar så sprang vi runt länge där bland all sten på Kebnekaise och funderade över vart sjutton man skulle resa ett tält. Sten, grus och lera överallt och rejält lutande mark. Till slut hittade vi en relativt slät och plan yta och fick upp tältet.
Det blev mycket kortspelande och tid inne den kvällen. Det var skönt att vara framme men samtidigt blev vi alla lite besvikna över känslan på Kebnekaise som efter lugnet ute på fjället kändes stojigt och kommersiell. Jättemycket folk överallt och tyvärr så genererar tillgången till wifi att folk precis som hemma i Stockholm sitter och stirrar i sina telefoner istället för att umgås. Det tyngde ner mig och gjorde mig lite ledsen att se. Fjällbutiken var mer souvernirshopping än möjlighet till proviantering och utbudet var inte alls i överensstämmelse med listorna på STFs sida över vad som ska finnas i fjällbutik med utbud L. Kort och gott så blev vi inte särskilt imponerade och vi längtade allihop lite tillbaka ut till ödsligheten och vår lejonklippa.
Total sträcka 16,5km och 429 höjdmeter
Comments