Fårra årets ensamvandring på norra delen av Kungsleden skapade begär av mer och nu äntligen var det dags att återigen ge sig ut ensam på stigarna och fortsätta Kungsleden söderut. Jag startade årets vandring vid Saltoluokta och skulle ta mig ner till Kvikkjokk. Där skulle min man möta mig och vi skulle sedan vandra Padjelantaleden tillsammans.
Efter att ha rest i sittvagn från Stockholm så var jag trött när jag klev av tåget i Gällivare. Därifrån är det smidigt med bussen mot Ritsem och den här resan börjar nu kännas bekant. När vi närmade oss hållplatsen Kebnats och jag åter såg bekanta siluetter av Sareks mäktiga berg så kände jag mig hemma. Bussen tajmar båten väl och det är en kort tur med MS langas över sjön till STF Saltoluokta. Saltoluoktas station är stor och lättillgänglig och har en relativt välsorterad butik. Som vanligt bar jag med mig all mat för min vandring men jag unnade mig en kopp kaffe på stationen samt åt upp min sista "färska" mat utanför fjällstationen. Jag passade också på att säkerställa tidtabellen för båttransporten från Sitojaure för att kunna planera min vandring.
Vid lunchtid påbörjar jag min vandring och går åter ut på Kungsleden. I ryggsäcken är det 17kg och jag bär med mig precis allt jag behöver från tält till mat. Nöjd över att vikten inte ligger högre. Stigen går någon kilometer genom vacker tallskog och börjar ganska direkt med en svag stigning upp mot kalfjället. Stigningen var lättvandrad och när man kommer över trädgränsen är utsikten ner mot sjön enormt fin. Det gällde att stanna och vända sig om och njuta med jämna mellanrum. Efter omkring 3km blir terrängen flackare. Omgivningen över lag är sedan flack med undantag för några rullstensåsar som man ska uppför utmed vägen. Det är endast ett fåtal vattendrag på sträckan mot Sitojaure vilket jag missbedömt och solen stekte på rejält under den här vandringsdagen.
Till slut kom jag över krönet där vyerna öppnar upp sig ner mot Sitojaure. Här var det vackert och hade varit fina tältplatser strax över trädgränsen men ont om vatten vilket i så fall behöver planeras. Det var väldigt lättvandrat ner till STF-stugan emd en kort sträcka genom fjällbjörkskog på slutet. Stugan ligger precis nere vid stranden på sjön med vacker utsikt. Jag valde att sova på stugans tältplats som låg fint belägen och lite avsides från stugan, precis nere vid sjön. Efter en svettig vandringsdag var det skönt med ett dopp i sjön, hela 15 grader i vattnet och jätteskönt! Satt länge på bryggan och soltorkade och bara njöt efter en första vandringsdag och kände att det var skönt vara igång igen. Jag hade fortfarande mycket stress kvar i kroppen, ännu inte varvat ner helt. Ännu lite för mycket i huvudet. Men nöjd, nu var jag på rätt ställe, känner mig hemma här. Jag lagade frystorkat och åt i det vackra varma kvällsljuset och satt uppe länge och njöt av midnattsolen.
Comments